Sven ”Svenne-Berka” Bergquist
1914-1996Sven Bergquist föddes 20 augusti 1914 och representerade Hammarby IF och Sverige som målvakt och back i bandy, hockey och fotboll. Han var tränare för Hammarbys fotbollslag 1944 till 1946 och 1948 ledde han ishockeylandslaget under OS i St. Moritz, Schweiz.Han representerade söderklubben SoIK Hellas i en allsvensk handbollsmatch och prövade även på bowling. Det betyder att ”Svenne Berka” har spelat på toppnivå i fem olika idrotter - en minst sagt fantastisk bedrift. Lägg där till division II-spel i bordtennis och en uttagning till handikapp-OS i bågskytte (där han dock inte medverkande då han var tvungen att själv bekosta sitt deltagande). Sven är, utan tvekan, en av idrottssveriges största genom tiderna och hans djärvhet är väl dokumenterad. Han växte upp i ett arbetarhem på Södermalm, Södermannagatan 74 för att vara mer exakt, och var under sin barndom ofta nere på Hammarby IP (i folkmun; ”sandlådan”, ”gropen” eller ”Kanalplan”) och lattjade. Hans skolgång genomfördes i Sofia folkskola och vid sidan av sitt idrottande jobbade han som försäljare.
30 juni 1935 blev han A-landslagets förstemålvakt efter att i sin andra landskamp hjälpt Sverige till stordådet att besegra Tyskland med 3-1 på Stockholms stadion. Sven stod bland annat för en klassisk fantomräddning när den tyske anfallaren Edmund Conen krutade iväg ett skott mot den blivande världsmålvakten som hade tyngden på fel fot. Han berättar själv: ”Jag bytte fot och lyckades vända i luften och slå ut bollen med ena handen. Conen var inte glad åt det. Han skulle ge igen. Men jag var beredd. Jag såg att han var på gång när jag plockade ner en höjdboll. Jag såg till att komma ner bredbent och satte emot när Conen kom.”
Under samma olympiska mästerskap blev han erbjuden att representera landslaget i utomhushandboll, men tackade nej. Sven tackade också nej till att bli Sveriges första utlandsproffs i fotboll när Racing Club de Paris, den tidens klubbgigant, erbjöd honom ett kontrakt. Han gick istället tillbaka till Hammarby IF efter att i ett halvårs tid tillhört AIK Solna. Anledningen till flytten till Solna ska ha kommit av en schism mellan honom och Hammarbys dåvarande tränare, Helge ”Fimpen” Andersson, som menade att Sven missade för många seriematcher när han åkte iväg för att spela med landslaget. Han spelade dock inte en enda allsvensk match för solnaklubben. Sven gjorde sammanlagt 13 säsonger för Hammarbys hockeylag som back. Även i ishockey blev han mycket framgångsrik, varpå han 1999 blev invald i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame. Efter avslutad spelarkarriär, 3 december 1955, var Sven Bergquist med om en allvarlig bilolycka som gjorde honom rullstolsbunden, men bara fem år senare blev han uttagen till handikapp-OS; ett tydligt bevis på Svens otroliga karaktär!
”Sven Bergquist, Hammarby (f. 20.8.14), är stockholmare, bofast på rätt sida om Slussen och begåvad med alla de egenskaper, som är de bästa hos södergrabben: vakenhet, djärvhet, kvicktänkthet, humor och mänsklighet. Ett gäng där Svenne Berka är med har aldrig tråkigt. Han har det Arne Borgska [Arne Borg, svensk idrottsman som bland annat tilldelades bragdguldet för sina många världsrekord, reds.anm]) humöret, som är så viktigt på idrottsbanan, där det är precis lika viktigt att inte överskatta en motståndare som att underskatta honom. Sven Bergquist har gjort fler s. k. fantommatcher i fotbollsmålet än någon annan svensk målvakt. Hans vighet och snabba reaktionsförmåga var något alldeles otroligt. Jag vet tillfällen då ett hårt skott varit riktat mot hans ena övre burhörn men >>på vägen>> har en back ändrat riktningen så att bollen satt kurs mot det motsatta hörnet. Bergquist, som redan kastat sig i den första riktning, har blixtsnabbt insett den nya faran och som ett kattdjur vänt i luften och lyckats få en hand på bollen. Sven Bergquist var inte alltid lika bra. Han tyckte inte om att spela trista och grå vardagsmatcher inför en handfull åskådare. Han var skådespelare som måste ha folk, liv och rörelse omkring sig för att få inspiration och sådan fick han inför fullsatta läktare som visslade, hurrade och tjöt. Det var då han presterade sina häpnadsväckande pantersprång och räddningar. Få målvakter har haft en sådan >>färg>> som Sven Bergquist, och hans popularitet var grundmurad. Uppe på Söder var han halvgud bland smågrabbarna. Oaktat Hammarby spelade i div. II var Sven Bergquist under en följd av år given målvakt i landslaget och vaktade sammanlagt svenska målburen 35 gånger, fösta gången 1935. Han ägde förutom de flesta av en god målvakts egenskaper även den att från sin tillbakadragna plats kunna dirigera försvarsspelet och gav i kritiska situationer taktiska varningsrop åt backar och halvbackar. Förutom sin kunnighet i bollspel – han var förstklassig bandymålvakt och landslagback i ishockey – äger Sven Bergquist utmärkta ledaregenskaper och har förmåga både att få ungdomar att lyssna och att lära dem idrott och hyfsning.” Sven ”Svenne Berka” Bergquist gick bort 16 december 1996 och är för evigt saknad och hyllad, inte bara på Södermalm - utan i hela Sverige. Källor: http://www.hammarbyfotboll.se/se/skrivut/default.asp?articleid=26660 http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Bergquist Sportens lille jätte, 1948 Bokförlaget Natur och Kultur, Nordisk familjeboks sportlexikon, 1938. (100612) Sammanställning: Willy Lindo
|
